Ser att vinden piskar snön utanför den varma stugknuten samtidigt som jag känner att morgonkaffet gjort sitt och det akut börjar dra ihop sig till dagens dassbesök. Alla kläder måste på och allt måste stängas innan den isande promenaden till dasset.

Innan det blev klart att vårt företag vunnit upphandlingen av driften av Rössjöstugorna så hade jag fantiserat om hur det skulle vara att verka och bo uppe på kalfjället.

Redan första turen uppför fjällkanten med skotern blev en rejäl miss. Körde fast innan första kilometern och fick svärande gräva och bända loss skotern ur lössnön. Jag tog mig loss själv och funderade är det så här det skall bli? Senare första dagen körde jag fast ännu värre och fick ta hjälp för att komma loss ur pudret. Dagens lektion fick bli att hålla mig till skoterleden då det var tvärkört utanför leden. Första dagen gav inga bra vibbar.

De kommande dagarna blev inte mycket bättre. Med 14-16 minusgrader och nästan lika många sekundmeter vind på kalfjället blev dagsysslorna allt annat än trevliga. Hämta vatten i fjällbäcken, ved ur vedboden och dassbesöken när vinden piskade snön i ansiktet och vindeffkten gjorde det frysande kallt, då började jag fundera på om jag tagit mig vatten över huvudet.

Jag pratade en hel del med min företrädare som skrattande sa att just februari är en månad där vädret svänger ordentligt och det kan vara en riktigt elak vargavinter men att även de första vårdagarna börja på att dyka upp. Femte dagen på fjället såg jag solen för första gången och vinden avtar. Det blir ett litet ”halleluja moment”! Jäklar vad snabbt det hårda busvädret försvann ur tankarna och ersattes av makalösa vyer och takdropp. Kokkaffe drickandet flyttades utomhus och energinivåerna fylldes omedelbart på plussidan.

Nu har jag gjort mina första 10 dagar på fjället och haft de första besökarna på plats och ser verkligen emot våren och sommaren. Varje dag det är hyfsat väder åker kameran fram och jag passar på att fota de magiska miljöerna i nationalparken. Snöskovandrare , skoteråkare och hundslädar med trevligt folk gör att jag förmodligen träffar mer folk här än vad jag skulle gjort hemma i Västerdalarna.

Flera meter höga snövallar skall besegras och det pågår en evig kamp emot snön. Nu börjar ved och vatten hämtningar bli rutin och jag har fått tekniken att fungera i min stuga. Sol och vindel gör att det är fullt möjligt för mig att bedriva en rörelse här i fjällvärlden.

Dagar när jag ännu har tomt eller när jag är och provianterar används till att även lära känna övriga lokala entreprenörer som jag behöver samarbeta med. Särnaborna är ett riktigt trevligt släkte. Har även noterat att de trevliga killarna och tjejerna från länsstyrelsen håller ett öga på mig som är ny på fjället och kommer med massor av goda råd och hejarop.

 

Jag som är en morgonmänniska får vara med om hur fantastiskt vackert det är när solen sakta börjar kika fram över horisonten och ljussätta fjället. Det är en magisk stund som avnjuts med kokkaffet i hand. När det sedan kommer soliga dagar förstår jag att detta kommer att bli en tid i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma.

Det finns stor risk för att jag kommer att nöta ut kameran under året då ögat hittar massor av fotogodis på kalfjället som nu visar vara all annat än kalt.
Ps. Skall väl också tillägga att sitta i varm bastun på kvällen och se solen gå ned i igenom bastufönstret i horisonten, det är livskvalitet!  // Tommy